Februari 22, 2006

Udda är alltid udda

Den här historien är sann. Micko skulle köpa båt. Hans far hade dött och efterlämnat en bostadsrätt i storstans mitt. Utgångspriset var 1,4 miljoner kronor. Mäklaren ljög om kommande stambyte och hetsade upp priset till 2,1 miljoner.
När Per Nuder fått sina 20 procent och när den gamla 740:an ersatts av en nästan ny Citroën C5 återstod blott att lägga nya tegelpannor på verkstadsboden på landet och köpa större båt. Den gamla Höga rodden på knappt fyra meter fick bli ungarnas slängbåt.
En daycruiser var drömbåten sedan år tillbaka.
Ryds hade blivit dyra. Uttern likaså. Crescent? Kanske det. Jänkarna hade gått upp i takt med en allt dyrare dollar. På båtmässan i Göteborg förra året såg han en jänkare till ett kanonpris. Fast det var ingen jänkare skulle det visa sig. Det såg bara ut så. Den var byggd i Brasilien, en av de stora båtbyggarnationerna. Det var bara att vi inte kände till det. Sa försäljaren som visade bilder på en imponerande anläggning. Och goda sjöbåtar var de allihop. Naturligtvis. Med en helt öppen kust, utan skyddande skärgårdar, måste varven bygga sjödugliga båtar, annars blev de utkonkurrerade direkt.
Det köpte Micko.
Han svalde dessutom försäljarens utredning om vad CE-märkningen stod för och hur sträng den kontrollen var. En båt som inte höll måttet fick inte säljas inom EU. Oberoende av var den var byggd någonstans. CE-märket betydde säker båt, fick Micko förklarat för sig. Och han måste medge att inte skulle kommissionen ställa sig bakom ett godkännande om det inte var riktigt att båtarna var säkert byggda.

Eller hur försäljaren nu uttryckte det. Det var fint sagt i alla fall.

Det och prislappen fick Micko att lätta arvet på lite drygt 280 000 kronor. Motorn var en Volvo Penta och motorn är halva båten så varför tveka köpa ett okänt varumärke?
Sommaren kom, men ingen båt. Inte förrän i slutet av augusti. Försäljarens mobil var antingen upptagen eller avstängd. Röstbrevlådan var förmodligen full. När Micko överraskade honom en söndagsmorgon blev täckningen i mobilnätet helt plötsligt så svag att försäljaren omöjligt kunde uppfatta vad Micko sa. Fast Micko hade perfekt mottagning. Som tur var blev det en varm höst. Micko torrsatte inte sin ögonsten förrän i slutet av oktober.
Det var då han upptäckte det.
Nej, det var slipbasen som såg det först när han spolade bottnen ren från beväxning. Centimeterbreda ränder som gick från kölen ut mot slaget. Basen tyckte Micko skulle låta en besiktningsman ta sig en titt på bottnen. Den verkade väldigt tunn.
Besiktningsmannens protokoll bekräftade slipbasens aningar. Mätningarna visade att laminatet i bottnen på sina ställen var blott två millimeter tjockt. Bottnen gick i vågor mellan förstärkningar och skott. Akterspegeln var dessutom på väg att säga upp bekantskapen med övriga skrovet. Laminatet var på sina ställen snustorrt.

Försäljaren svarade, men inte med Xmarin, utan Y-marin. Han hade sagt upp bekantskapen med varvet i Brasilien och satt företaget i konkurs. Micko fick vända sig till konkursadvokaten med sina klagomål. Eller direkt till varvet.
Eller kanske till EU-kommissionen, tänkte Micko. Allmänna Reklamationsnämnden förklarade att Micko måste ha en motpart för att den skulle ta upp fallet. Advokaten bad honom ställa sig i fordringskön. Besiktningsmannen kände till ett varv som nog skulle kunna göra båt av Mickos båt för mindre än 150 000 kronor. Det vart väl bättre än att slänga båten i sjön?
Micko bet i det sura äpplet. Hans båt står nu i 50 000 kronor mer än vad motsvarande farkost från Ryds eller Uttern betingar dag. Jag träffade Micko på båtmässan i Göteborg häromsistens. Han ska sälja sin pärla. Varför en Uttern eller en från Ryds motiverade han med att de är godkända. Inte av EU-kommissionen – den kan fara och flyga – utan av Det Norske Veritas. En grön skylt bekräftar.
Köper man grönskyltat vet man vad man betalar för.
Kommer köparen av din båt att veta det, frågade jag aningen impertinent. Han svarade inte. Se med andra ord upp för uddamärken i andra, tredje och fjärde led. Alltid.
Från Göteborgsmässan rapporterar vi i detta nummer. Som känns rätt fräscht, eller hur? Omgörning kallas det när en tidning byter kostym. Jag gillar den.

Ledare | Kommentarer (0) | Tipsa en vän

Ny kommentar:

Namn:

Kommentar:

0 kommentarer