Januari 30, 2007

Skrik, frustration och framsteg

Foto: David Renkwitz

Idag hettade det till rejält på vattnet. I Dubai har vi uteslutande koncentrerat oss på raceträning och det uppstår ibland situationer där båtarna är farligt nära att krocka och taktikerna och rorsmännen på de olika båtarna höjer rösterna åt varandra. Men om manövrar går fel eller om kommunikationen inte fungerar ombord kan det även hetta till inom besättningen.
Det gjorde det idag. Mellan två av teamets beslutsfattare, rorsman Magnus Holmberg och genuatrimmern Lars Linger.
Ombord på en America’s Cup-båt har alla bestämda roller och om alla gör vad de ska så flyter manövrarna smärtfritt. Man kan påminna varandra innan manövrar och säkerställa att någon vet vad den ska göra, men i stort ska allt ske i tystnad. Om någon lägger sig i någon annans arbete tappar han fokus på sitt eget.
Det var vad som hände. Vi låg bara meter efter vår motståndare på sista länsen. Vi var pressade. Plötsligt föll en tamp i vattnet, Linger trodde att det var ett spinnakerskot och att det var tvunget att fiskas upp för att vi skulle kunna gippa. Han gormade till fördäckaren att hämta det men fick inget gensvar och gormade vidare.
Danske runnergrindern Kasper Vang röt ”for hilvede Lars håll keft!”, då han insåg att tampen Linger gormade om inte skulle påverka en eventuell gipp. Rorsman Holmberg surnade till för att Lars tappat fokus sin egen uppgift, att trimma lovartsgajen.
Lars var av en annan åsikt och diskussionen var ingång.
Taktikern Stefan Rahm kommenterar:
– Magnus och Linger är som ett gammalt par ibland. De har seglat väldigt många år tillsammans, vilket är både positivt och negativt. En negativ del är de har svårt att chefa över varandra och säga, så här blir det. Istället blir det diskussioner.
Men att en manöver går fel eller att folk har olika åsikter tycker Stefan Rahm är bra.
– Dagarna med pressade situationer och heta känslor är oftast de mest lärorika. Det är sådant vi kan diskutera i efterhand och bestämma hur vi ska göra bättre, säger han.
För några dagar sedan var det också upptrissad stämning ombord.
Kommunikationen mellan afterguarden, beslutsfattarna i aktern, samt pitman och fördäck var bristfällig och rorsman gippade utan att fördäckaren var beredd.
Det blev kaos. Under några sekunder kändes det som om ingen visste vad vi egentligen höll på med.
Matt Smith, vår amerikanske pitmann, han som står framför grindarna och bland annat chefar över alla fall, skrek åt taktikern och rorsman att ge tydligare besked och undrade vad i helsike de höll på med. Samtidigt hoppade fördäckaren Jonas Wackenhuth ilröd av frustration upp och ned på fördäck och stampade med fötterna så att det ekade i skrovet.
Det sköna i kråksången är att allting alltid ordnar sig på vägen in mot hamnen. Alla ombord samlas kring rorsman och går igenom vad som hänt.
Vi renar luften och ser vad vi kan göra bättre.
Det är så vi stakar vår väg mot Victory.

Fria ordet | Kommentarer (0) | Tipsa en vän

Ny kommentar:

Namn:

Kommentar:

0 kommentarer