Februari 07, 2007

Extrema drömmar

Foto: Oskar Kihlborg
Bildtext: Flera i Victory-besättningen har seglat VOR och Whitbread. Historierna påverkar mina drömmar. Och framtidstankar.

Jag vaknar med hårt bultande hjärta. Bilden av tio meter höga vågor, tjutande vindar och en känsla av njutbar rädsla har just skjutits genom mina sinnen. För en stund befann jag mig ombord på en Volvo Ocean 70 i havets inferno, på lika iskalla som stormande Södra Oceanen, platsen som inte kan liknas någon annan. Platsen som alla havskappseglare som vill kalla sig professionella måste uppleva. Platsen där vänskapsband knyts för livet. Platsen där en unik känsla av njutbar exalterad adrenalinpump och extrem rädsla uppstår.
Jag vet att det är så det känns att segla där. Jag har upplevt det på nära håll.
I Victory Challenge finns många rutinerade Whitbread och Volvo Ocean Race-seglare och jag har fått höra historier som bekräftat alla mina drömmar om tävlingen.
Häromdagen pratade jag länge med mycket erfarne Justin Clougher, 38, som är hos Victory för att coacha fördäckarna, vilket är hans profession. Det är den mest utsatta av alla positioner på alla båtar. Det är han som kallas fram i fören, upp i masten och ut på spinnakerbommen, oavsett väder.
Justin var med och vann Whitbread 97-98 med EF Language och kom tvåa med Pirates 2005-2006. Han har formats därefter. Sinnet är lugnt, ansiktet fårat och kroppen fördäckaridealiskt kort och atletisk.
Han berättar om extrema levnadsförhållanden och om VO 70:ornas otroliga fartegenskaper.
”Undanvindsbogarna är lika häftiga som kryssbogarna är påfrestande. Vi seglade kring 40 knop flera gånger, man tjuter av exaltering när vågkammarna nås och båten börjar surfa utför. Det sanslösa är att detta kan pågå många dagar i sträck och att man går och lägger sig när farten fortfarande dånar i skrovet”.
Han påminner också om påfrestningarna och är orolig för hur mediapersonen som ska följa med under nästa tävling kommer att klara sig. En ny regel säger att alla båtar måste ha en person ombord som inte gör annat än filmar, fotar och intervjuar.
”Frågan är hur det ska gå till. Ingen vanlig fisförnäm medianisse kan överleva ombord och än mindre utföra vettigt arbete. Bara att ta sig från fören till aktern är ofta en extrem utmaning som kan slå en fördärvad”.
Att skaderisken är stor har jag också fått höra av Nya Zeeländaren Fraser Brown, som jag delade lägenhet med en vecka i Valencia. Han arbetar nu med riggunderhåll för Victory men brinner egentligen för havskappsegling. Hans deltagande i senaste VOR ombord på Brunel fick ett abrubt slut. Han var på fördäck för att ta ner ett segel när båten plötsligt lovade i en jättevåg. Han fick en rejäl luftfärd när båten dök i vågdalen och krossade sin ena axel när han landade på däck.
Risken att skadas finns alltid där. Men man måste ta den för att få uppleva den tuffaste typen av segling. Jag skulle definitivt ta chansen att vara med ombord, även som mediaperson utan rätt att segla.
Det ska jag drömma om nu. Om jag hinner somna om innan dagen gryr.

http://www.victorychallenge.com

Fria ordet | Kommentarer (0) | Tipsa en vän

Ny kommentar:

Namn:

Kommentar:

0 kommentarer