Maj 18, 2009

Övning ger färdighet

En gång svischade jag av vägen med bilen. Det räckte att jag hamnade med ena hjulparet i snöslasket på vägrenen så var det färdigt. Jag körde inte ens speciellt fort, bara runt 70 km/h. Men jag fick en sladd som jag inte kunde häva, for över i mötande körfält och
sedan tillbaka ner i diket på min sida. Resan fick ett abrupt slut när bilen veks runt ett betongrör och luftkuddarna smälldes upp runt mig. Chockad men någorlunda fysiskt oskadd kunde jag med hjälp av medtrafikanter som hade stannat kravla ut genom ena bakdörren. Bilen var bara att skrota.

ALLDELES NYSS VAR olyckan framme igen, men den här gången på sjön. Iförd en klumpig överlevnadsdräkt tvingades jag att från fem meters höjd slänga mig ut i det iskalla vattnet och simma till livflotten som kompisarna hade kastat i. När jag väl hade lyckats kravla mig upp i flotten var jag nästan helt slut. Då var det dags att, med vattnet piskande i ansiktet från 30 sekundmeters vind, försöka få fatt i selen från helikoptern ovanför, dra den över axlarna och vinschas upp. Upp till räddningen.

NÅGRA ÅR FÖRE bilolyckan hade jag deltagit i en avancerad förarutbildning på Mantorp Park, under ledning av meriterade racingförare. Det jag lärde mig då hade jag nytta av när jag senare
for av vägen. Jag lyckades visserligen inte häva sladden och avstyra olyckan, men jag tror ändå att det kunde ha slutat ännu värre om jag inte hade reagerat så snabbt och rätt som jag gjorde. Det var inte en helt obekant och paralyserande känsla att få sladd, utan på något sätt
fanns där i ryggmärgen en erfarenhet som var till hjälp.

SKILLNADEN MELLAN de båda olyckorna är inte enbart att den ena skedde i trafiken och den andra till sjöss, utan också att den första var allvar medan den andra bara var en övning. Jag hoppas förstås att jag aldrig någonsin ska behöva utsättas för en sjöräddningsinsats på riktigt. Det är ingen barnlek varken att rädda sig eller bli räddad till sjöss. Men om det nu skulle gå så illa har jag åtminstone en viss erfarenhet av hur det kan gå till. En erfarenhet som då kan utgöra skillnaden mellan succé och fiasko. Jag vill därför rekommendera alla som vistas till sjöss att gå en sjösäkerhetsutbildning liknande den jag just klarat av själv.

MEN DET FINNS naturligtvis också mycket vi kan göra på egen hand för att höja säkerheten och öka möjligheterna till en framgångsrik räddningsinsats om olyckan skulle vara framme. Vet du exempelvis hur det känns när den uppblåsbara flytvästen löser ut? Hur du tar dig upp i båten om du skulle falla överbord, och hur får du upp någon annan? Eller hur ska du hantera livflotten och frälsarkransen i skarpt läge? Har du förrestenbrandvarnare och godkända brandsläckare
ombord? Börja med att eliminera riskerna där det är enklast. Och framförallt – öva tillsammans med dem du brukar segla med. Det är ju övning som ger färdighet.

Tyck till om ledaren har nedan eller maila direkt till

Joakim Hermansson

Ledare | Kommentarer (0) | Tipsa en vän