Maj 15, 2008

Det gåtfulla folket

Det är skepparmöte på Sandskär i Stockholms mellanskärgård. En tjugotal personer sitter på huk på bergknallen runt ett inplastat sjökort – pekar, funderar och rådgör. Överallt ligger torrdräkter,
våtskor och hängselar utspridda. Doningar som direkt avslöjar att det inte är någon vanlig familjeeskader som planeras. Nej, nu har vi med Hobiefolket att göra. Och då heter det raid vilket innebär att man seglar små snabba Hobie Cat-katamaraner. Flytetyg som utan vidare kommer upp i 20 knop.

På det hela taget påminner Hobiefolket mycket om alpinvärldens snowboardåkare. De har sin egen stil, sin egen kultur och ett eget sätt att utöva sin sport på. De älskar äventyret och behöver inte nödvändigtvis tävla för att ha roligt. I Hobiekretsar talar man ofta och gärna om ”The Hobie way of living” vilket i stort sett sammanfattar allt.

Plötsligt har man bestämt sig för att sticka till ön Braka långt ute i ytterskärgården. Som på en given signal reser sig sällskapet upp, samlar ihop sin utrustning och kastar loss. En syn för gudar. För så fort dessa små katamaraner har fritt vatten under skroven är det full gas. Inom loppet av ett par minuter har minst fem av tio båtar kapsejsat. Inte för att de är nybörjare, utan för att ”The Hobie way of living” inkluderar att man hela tiden testar gränserna. Ett stående skämt är också att en Hobie Cat bara är stabil när den ligger upp och ned. Men då är djupgåendet opraktiska åtta meter.

Desto mer praktiskt är att Hobie Caten inte har några centerbord. Och med detta sagt så levereras nästa minnesvärda syn. Den när
Hobiefolket kommer fram till Braka. Full fart genom en vassrugge på den grunda syd sidan och tvärstopp på en gräsplätt några meter upp.
Häpp!

Därefter är det camping för hela slanten. Båtarna läggs till rätta. Torrdräkter och flytvästar hängs på tork. Ur en vattentät säck, som under seglingen har varit surrad strax bakom masten, plockas torra kläder fram. Tält, för de som har ett sådant med sig, reses. Men övernattning på riktigt Hobiemaner ger pluspoäng. Det innebär att man spänner upp storseglet över bommen och sover på trampolinen mellan skroven.

När mörkret faller dukar Hobiefolket fram kräftor och färskt bröd på en bergsknalle. Starka lampor lyser ur salongen på en 50-fotare en bit bort och om en stund kryper de ner i sina varma sängar. Med stor sannolikhet finns också TV, mikrovågsugn och tvättmaskin ombord. Och visst har det sina fördelar.

Men det är fjärran från Hobiefolkets natur. På sidorna 112–116 sjunger vi ”Det billiga båtlivets” lovsång.
Och det gåtfulla folkets också för den delen.

Blir man lyckligare i en stor och dyr båt?

Svara på frågan, tyck gärna till om ledaren, kommentera här nedanför ellar maila direkt till:

Elias Johansson

Ledare | Kommentarer (0) | Tipsa en vän