April 17, 2008

En båtresa du vill slippa

»Det viktigaste med en båt är att den är skottsäker.«
Det säger Walter R. Wilsey, och han borde veta. Han ser ut som en kort variant av Zeb Macahan. Men medan jätten Zeb sköt med lösplugg och spelade teater framförkameran, har Walt Wilsey skjutit, skurit, hoppat, dykt och i stort sett allt annat man kan göra med vapen, flygplan och båtar.

Och han har gjort det påriktigt och i hemlighet.
– Varför vill du prata med mig, frågar han.
– För att du har gjort saker som nästan inga andra människor kommer i närheten av, svarar jag.

Walt är ödmjukheten personifierad. Vi träffas på High Speed Boat Operations forum (HSBO), som ordnas av svenske Johan Ullman – mannen bakom Ullmanstolarna. Många båtägare har svårt att motivera varför de ska lägga runt 30 000 kronor på en stol som visserligen är ergonomisk, men dyrare än hela årsförbrukningen av bränsle.

De har inte träffat Walt Wilsey. Walt är pensionerad efter ett helt yrkesliv i snabba båtar och på livsfarliga uppdrag. Det har satt sina spår. Hans kropp har slitits ut av runt 30 års krigande, och Walt har opererat knän och rygg många gånger eftersom båtarna inte varit anpassade för verkligheten.

– Jag är här för att dagens Navy Seals inte ska bli förstörda på samma
sätt som vi har blivit. Som båtchef och patrulloffi cer i specialstyrkorna var Walts uppgift att snabbt ta soldaterna in i ett krigsområde,
släppa av dem och sedan hämta dem när jobbet var gjort.
Och när det är dags att hämta är det bråttom.

– Seal-grupperna ställer alltid till med djävulskap för fi enden. Och när de har utfört sitt uppdrag kan de vara jagade av en hel armé, berättar han. Killar som Walt har en glugg på max fem minuter när uppdraget är utfört och soldaterna ska ut. Om han missar tiden med en halv minut flyttar de sig genast till nästa »pick-up place«. Eller så dör de.
Resan till och från platsen kan ta så mycket som tolv timmar att köra, och med US Navys moderna båtar går det i uppemot 50 knop. Då vill det till att stolarna är bra.

– Man är rätt mör efter tolv timmar i hög fart, men landsättningen är bara början för Seal-gruppen. Det är nu deras verkliga jobb börjar.

Båtresorna är så hårda att 70 procent av personalen är skadad 30
procent av tiden. Och en skadad Navy Seal tar lång tid att ersätta.
– Det tar fl era år innan Seals blir tillräckligt duktiga, och de kostar miljontals dollar att utbilda – vi har inte råd att förlora dem innan de når slagfältet, berättar Walt.

De flesta av oss är ute efter en mysig båt som går att lita på, som
har fina boutrymmen, bra prestanda och en bränslesnål motor.
Men båtlivet skiljer sig så mycket åt beroende på vem du pratar med.
Walt, som i och för sig knappt kan åka båt längre på grund av alla
skador, värderar skottsäkerhet främst. Sedan kommer eldkraft och
fart. Och båtarna han kört har inte alltid gått i 50 knop. Vid invasionen av Panama körde han en 60-fots stålbåt med två Detroitdieslar. Accelerationen gjorde ingen glad, förutom dem som ville skjuta prick på Walt och hans killar. Resan gick från basen i Norfolk, Virginia till Panamas kust.

– Vi stannade bara för att köpa bärs, även om vi också fyllde på
bränsle då och då. Man måste ha bärs.
– Vad är det värsta som kan hända under ett uppdrag?
– Att elektroniken dör när man kör i fientligt område. I moderna båtar slutar allt att funka eftersom så mycket i motorerna är elektroniskt. Utan elektronik, ingen bränsleinsprutning. Under HSBO-forumet pratade bland annat svenska kustbevakningen om säkerhet vid bordning av fartyg. Walt har lite annan syn på hur man ska hantera
stora fartyg.
– Det handlar om att snabbt komma nära skrovet utanför radarn, annars blir man sönderskjuten. Men om vi kommer nära, då övermannar vi fartyget. Båtåkande är, som sagt, olika för olika personer.

Tack och lov för det.

Tyck gärna till om ledaren, kommentera här nedanför ellar maila direkt till:

Paul Bogatir

Ledare | Kommentarer (1) | Tipsa en vän