Oktober 17, 2007

Förändring

Jag samlar på tidningar från förr. I synnerhet två titlar. Vecko-Journalen bevakade inte bara kungafamiljen utan speglade brett sin samtid med undantag av sporten. Tidningen Se var Sveriges första bildtidning, där alla fotolegender har jobbat, inklusive Lennart Nilsson. Vecka för vecka målas världens händelser upp i svartvitt från Sveriges horisont. Att följa Berlinolympiaden 1936, se Chamberlain vifta med fredsdokumentet under rubriken »Peace in our time«, läsa kommentarerna kring den kinesiska revolutionen 1949 och den kubanska ett decennium senare, ana de farhågor sexdagarskriget spred – ger mig ett perspektiv på tillvaron och ett förhållningssätt till dagens glädjeämnen och plågor. Men framförallt en syn på Förändring.

Nej, jag samlar inte på båttidningar. Men jag bläddrar då och då i vårt hårt packade arkiv. Den senaste räden där gav mig två karameller att suga på. Den ena stammar från en artikel i Båt för Alla från mitten av 1970-talet. Så åker vi båt på 2000-talet. Rubriken var en annan,
men andemeningen var den. Det gick både fort och billigt. De drevs med saltvatten och atomsegel, bland annat. Och påminde om dagens bilar på utsidan. Förarmiljön var mer av en cockpit. Vi varken ankrade eller förtöjde utan gled in i ordnade bås i jättelika gästhamnar spridda över hela skärgården (Båt för Alla hade likt alla svenska båttidningar ett Stockholmsperspektiv). Båtlivet var demokratiskt i den meningen att båtar var billiga tack vare få modeller, långa serier och en effektiv tillverkning på löpande band skött av robotar. Människorna var tecknade lyckliga, leende. Mamma, pappa (vid ratten), två barn, en pojke, en tös. Fördomarna extrapolerades 35 år framåt i tiden, liksom familjeidealen.

Den andra karamellen hittade jag i ett par nummer av Båtnytt från slutet av 1960-talet. En lång rapport från London Boat Show på Earls Court, ett svep från båtmässan på Storängsbotten, ett par tester (Fjord 24 Weekender och Fjord Holiday). Nyheterna på båtmässorna var många det året. Trenden gick mot allt större båtar. Och allt dyrare, konstaterar författaren. Samtidigt som han inte kunde låta bli att ge en känga åt konservativa båtbyggare. Herregud, inte skiljer sig plastbåtarna märkvärdigt mycket från träbåtarna! Båtbyggarna utnyttjar inte det nya materialet, glasfiberarmerad plast. Och inte lär de sig något av bilindustrin, vare sig det gäller rationell produktion eller förarmiljö. Känns visan igen?

Testerna, skrivna av Bengt O Allskog, kunde publiceras rakt av idag i vilken båttidning som helst. Varför? Därför att båtarna ser likadana ut idag och har samma funktion, fel och brister som för 30–40 år sedan. Det enda som utvecklats är motorerna och kringutrustning, GPS, DVD, CD och andra förkortningar. Märkligt, eller hur?

Kontrasten mellan en fantasibild av framtiden och framtiden när den väl är här är förmodligen som störst i båtlivet, alla samhällssektorer inräknade. Jag vet varför.

Du och jag lever i ett samhälle som ångar på i 200 knyck, på en jord på väg mot kollaps. Vi lever i ett överflöd vars främsta markör är att berget av funktionsdugliga teveapparater och kylskåp växer på avfallstipparna. Inte märkligt att du och jag söker oss till båtlivet, där lagt kort ligger, vi får råda över oss själva, ta beslut och konsekvenser,
ta ett järn trots att vi sitter vid ratten, somna till vågornas lek, vakna till deras raseri. Det är du och jag som innerst inne sett till att båtlivet är förändringens sista anhalt.

Apropå förändring. Säg välkommen till Vi Båtägares nya chefredaktör. Han tar över efter mig när han väl bekantat sig med båten och farvattnen. Han heter Paul Bogatir. Och har en sjuhelsikes energi. Den får du snart känna av.

Tyck till omledaren! Lämna gärna en kommentar i fältet nedan eller maila direkt till

Lasse Genberg

Ledare | Kommentarer (0) | Tipsa en vän