Mars 27, 2007

Fattigt båtliv

Den lilla Selcon var nytankad och packad till bredden. Med trangiakök, sovsäckar, kylbox, kläder, tält och annat som behövs när två killar i de yngre tonåren ska ut på äventyr. Nu skulle det ske. Det som vi hade talat om och förberett hela vintern.

Vi kastade loss. Vinkade till våra oroliga föräldrar och upplevde fyra fantastiska dygn i Stockholms innerskärgård. Fantastiska för att det var det lilla båtlivet när det är som bäst. Billigt, bekymmerslöst och lärorikt. Bara en sådan sak som att campa på egen hand med allt vad det innebär var en utmaning. För att inte tala om att navigera i Stockholms labyrint till skärgård.

Men det gick för att vi kände ett stort ansvar. Och för att vi aldrig gjorde oss någon brådska. Tror aldrig att vi var uppe i mer än tio knop fastän båten var god för närmare 30. I dag, 20 år och otaliga sjömil senare i olika båtar, minns jag fortfarande min gamla Selco med stor glädje. Blev rörd till tårar när jag av en tillfällighet såg henne förra sommaren, matt i färgen och med nedsuttna säten. Men fortfarande vacker som en dag i mina ögon. Och jodå, den lilla skadan i durken fanns där. Den som uppstod när det nya startbatteriet gled ur mina oljiga nävar under en vårrustning. Kvar var också tryckloggen som jag hade fått i julklapp och som jag hade monterat med stor möda enligt modellen ”fort men fel”. Så fel att instrumentbrädan såg ut som ett såll när jag var färdig med borrmaskinen. Men det gjorde mig inget. Viktigare var att båten kunde ta mig ut till skärgården och det stora äventyret.

Just detta försökte jag förklara för Mrs Darcy Mcniff Thompson på Monaco Boat Show för fem år sedan. En dam som visste det mesta om superyachter och som menade att Monaco var den enda av världens mässor som var värd ett besök. Men hon var inte mottaglig för information om båtar under 30 meter. Såvida de inte var avsedda att hänga i en dävert bakom en ”riktig båt”.

– Var annars än i Monaco kan man få en glimt av livets goda, menade hon och pekade på guldkranarna, kristallkronan och jacuzzin i badrummet på Genesis 153. En superyacht på 46,5 x 9,00 meter för nästan en kvarts miljard kronor.

– Och var annars skulle stackars trångsynta båtdesigners runt om i världen få veta vad som verkligen går att göra med båtar, malde hon på, syftandes på helikopterplattan, Ralph Lauren-klädseln och hissen mellan de fyra våningarna.

En halvtimme senare hade jag fått nog av överdådig lyx och var mer illamående än imponerad. Samtidigt malde en stark känsla av medlidande. För jag hade aldrig sett maken till fattigt båtliv.

Har man roligare i en lyxig båt?

Maila mig direkt eller svara på frågan genom att lämna en kommentar i fältet nedan!

Maila mig: Elias Johansson

Ledare | Kommentarer (1) | Tipsa en vän