Januari 22, 2007

En platsannons

Den allmänna föreställningen om båtjournalistens roll här på jorden är att köra båt, strosa omkring på båtmässor och dricka champis på presskonferenser.
Den stämmer inte.
Det är en sak att traska omkring i båtmässans hallar och göra ett och annat nedslag på något som ser intressant ut. En annan att vaska fram nyheter, trender och guldkorn bland hundratals, ibland tusentals utställda båtar. Det kräver erfarenhet, gott minne, omdöme, bekväma skor och god kondition. Och förmåga att uttrycka sig redigt och klart och framför allt sätta saker och ting i deras rätta sammanhang så att de blir begripliga. Det är en sak att sätta sig i en båt över veckändan med packad picknickkorg. En annan att efter ett par timmar vid ratten
och ännu ett par timmars rotande i båtens innandöme ge en rättvis bild av båten och förmedla den på ett begripligt sätt så att en blivande köpare får vägledning. Den rollen kräver inte bara erfarenhet, kunskap och skrivförmåga. Utan också mod. Att såga en båt längs fotknölarna är en ansvarsfull uppgift. Båtjournalistens roll i första hand – som jag ser det – är konsumentupplysarens. Din förlängda hand ut i båtbranschen.

En bra båtjournalist ska besitta lång erfarenhet av båtar, goda kunskaper om dem, förmåga att analysera sjöegenskaper, effektiv språkhantering och journalistisk integritet. Det är vad du kräver. Du som vill ha bra, rak information för att kunna göra vettiga val i en snårig bransch kringgärdad av pseudoregler i amiralsrock. Båtfreaken som inte kan skriva kan du vara utan. Den välskrivande journalisten som inte kan ett skvatt om båtar har du ingen nytta av. Är det inte ett generellt branschproblem? Alla tidningar är ju mer eller mindre hårt nischade.
Nej, det är ett specifikt problem för båttidningar, menar jag. Tiofalt fler är intresserade av bilar än av båtar. Jämfört med datorer, heminredning, kläder, motorcyklar, löpning är båtar ett minoritetsintresse. I alla fall när intresset ska förenas med kunskap. Till detta ska läggas att båtbranschen är en vildvuxen pyttebransch präglad av hantverk och korta serier. Antalet bilar på Genèvesalongen räknas i hundratal. På senaste båtmässan i Genua fanns över 2 500 båtar utställda. Och då deltog bara en bråkdel av USA:s varv. Och en
tredjedel av båtindustrin i England och Frankrike. De nordiska varven representerades av tre modeller. Att dra paralleller med djungel när båtbranschens utbud ska beskrivas är inte helt fel.

Prylmässan i Amsterdam i november månad är världens största. Blott inbjudet fackfolk släpps in. Hur många tusen prylar som ställs ut i de sju hallarna har ingen ens försökt summera. Inte undra på att den som sitter vid serveringen strax innan stängningsdags med en öl
i handen och vild blick visar sig vara en båtjournalist.
Att testa bilar är en vetenskap därför att handlingen är reproducerbar. Samma väder, samma väg och testresultaten blir snarlika gång efter annan. Älgtestet går aldrig att snacka bort i det att det kan göras om gång på gång. Det går att dra blytunga slutsatser.

Det är svårt för att inte säga omöjligt att reproducera båttester. Inte nog med att vinden blåser med olika styrkor varje dag. Den kommer dessutom från olika håll. Ett båttest – grundbulten i varje båttidning
med aktning – kan aldrig göras om undantagandes plattvatten där den
är utan värde. Utan att förhäva mig vill jag påstå att båtjournalistens roll är mer grannlaga än andra konsumentupplysande journalisters.
Det är få som känner sig kallade.
Och det är ett dilemma.
För dig. Och för mig.
I höst tänker jag nämligen sluta styra och ställa här på redaktionen, lämna över rodret och sätta mig i baksätet ett tag.
Intresserad av att ta över? Slå upp sidan sex.

Ledare | Kommentarer (3) | Tipsa en vän