Juli 15, 2006

Kolossalt (Ledare nr 8/06)

Den sju meter långa daycruisern närmade sig med alldeles för hög hastighet de förtöjda båtarna på Huvudskär i lagunen mellan Lökskär, Ålandsskär och Saltkobb. Kolossalt fort skulle vår Kung ha sagt.
Inte många såg fartdåren. De flesta var sysselsatta med att följa det mäktiga havsörnsparet som cirklade över ön. En ovanlig syn för arton år sedan, då detta utspelade sig.
Båten framfördes av tre glada, men ovana, män i fyrtioårsåldern med solglasögon och skärmmössor. Två kvinnor som föga brydde sig om havsörn såg vad som höll på att ske och sprang till undsättning.
Tur var väl det.
När föraren äntligen lyckats nedbringa farten till mer moderata åtta knop, fortfarande alldeles för fort dock, tappade han ratten och båten gjorde en tvär gir varvid en av männen föll överbord. Denne skrek hjärtskärande och en av kvinnorna kastade sig oförväget i vattnet för att rädda den icke simkunnige mannen utan flytväst. Hon var sådan. Ville alltid vårda, alltid hjälpa. Saknade ej heller mod.
Daycruisern stannade upp som för att fundera en stund och gavs sedan fullt gaspådrag och försvann. Åskådarna som nu tappat intresset för örnarna häpnade över det oväntade tilltaget.
Mannen släpades iland och togs omhand. Bjöds på varmt kaffe med kask och en ostsmörgås. Fick torra kläder av hjälpsamma. Han var mycket artig och visade stor tacksamhet, men när ingen berättelse kom skingrades skaran och var och en gick till sitt.
Kvar på hällen satt kvinnan och mannen. De satt hela natten och pratade och ingen utom de två vet vad som sades.
På morgonen var de försvunna och så även kvinnans Mälar 22:a, som hon för det mesta seglade ensam i.
Karin och Sture är nu gifta, har tre barn och seglar fortfarande på havet. I en större motorbåt visserligen men de kallar det ändå att segla. Som danskarna så trevligt säger. Att jag var mannen bakom ratten, att Sture fyra månader tidigare på Alladin spanat in Karin, då kilandes stadigt med den tredje personen ombord, Göran, och att vi tre grabbar var kompisar sedan tiden i realplugget, vet Karin än i dag inget om. Om hon nu inte läser detta förstås. Sture försäkrar att han inte avslöjat raggarknepet.
Jag önskar alla läsare en underbar sommar med massor av nya bekantskaper och upplevelser.
Om Huvudskär skrev förresten Strindberg efter ett besök med Carl Larsson på 1880-talet:
”Vi voro till Huvudskär i Måndags. Kolossalt.”

Ledare | Kommentarer (0) | Tipsa en vän