Augusti 13, 2008

Avkopplad eller uppkopplad

På Bohusläningens sportredaktion fanns för 25 år sedan en grå skrivmaskin på varje bord. Texterna skrevs på speciella ark, matsedlar, och sportchefen gav order om hur många matsedlar en text skulle vara. Fel rättades med X-tangenten eller vit färg i en
liten flaska med inbyggd pensel. För min första lön köpte jag en reseskrivmaskin som jag kunde använda när jag drog iväg på regattor. Den var smidig, vägde under 10 kilo inklusive den bruna väskan. När texten var klar ringde jag från någon telefonkiosk och läste in allt på en telefonsvarare. En sekreterare skrev ut artikeln. Bilder kunde jag ibland överföra från någon annan tidnings redaktion, om de hjälpte till att framkalla filmen och lånade ut sin speciella
telefotoutrustning. Det tog bara någon timma att överföra en liten svartvit bild.

NUFÖRTIDEN FINNS jag varannan vecka på Seglings redaktion i Stockholm. Den andra veckan reser jag eller jobbar hemifrån Kullavik. En laptop med 3G-bredband följer med var jag än är, liksom digitalkameran. Och förstås mobiltelefon med internet och mejlfunktion. Text och bilder överförs med en knapptryckning.
När vi slutförde det här numret var layoutaren ensam på redaktionen. Annonschefen satt på Gotland, annonssäljaren i franska La Rochelle och korrekturläsaren som vanligt på Long Island i USA. Till henne lämnar vi tack vare tidsskillnaden färdiga sidor på kvällen, och får
dem korrade tillbaka nästa morgon. Funkar förträffligt. Själv satt jag på västkusten och kommunicerade med allihop via MSN, mejl och mobil.

MEN LIKA LYRISK som jag är över att ha tillgång till alla dessa oumbärliga moderna hjälpmedelnär jag jobbar på distans, lika tveksam har jag blivit till den ständiga uppkopplingen. När vi
lägger till i någon hamn och mina pojkar inte spanar efter krabbställen och bästa badklippan, utan kollar bredbandshastigheten. När det blir viktigare att delta i spelens virtuella värld än att uppleva den fantastiska skärgården vi befinner oss mitt i. När jag själv bara ska kolla mejlen innan jag går iland och lägger makrillen på grillen. Då är något snett.

VISST HANDLAR DET i mångt och mycket om självdisciplin. För när gränsen mellan arbete och ledighet, mellan uppkopplad och avkopplad, suddas ut för mycket, då är man farligt ute. Nu blir jag kanske betraktad som en riktigt sur gammal bakåtsträvare. Men jag tycker att det ibland borde vara viktigare att vara avkopplad än uppkopplad. I alla fall när man är ute i skärgården och seglar.


Tyck till om ledaren här nedan eller maila direkt till

Joakim Hermansson

Ledare | Kommentarer (0) | Tipsa en vän

Ny kommentar:

Namn:

Kommentar:

0 kommentarer